Användning av det framtida subjektivet

Jag verkligen skulle inte kalla det en framtida konjunktiv. Det är bara en perifrastisk konstruktion som betonar de oregelbundna var så att dess motsatslighet kommer genom starkare. Det är faktiskt en tidigare konjunktiv form. Vittne:

1. Om jag var du skulle jag inte göra det.
2. Om jag hade en boll skulle jag kasta den till din hund.
3. Om jag åt så skulle jag dö.
4. Om jag skulle äta så skulle jag dö.

Som ni ser finns det ingen skillnad mellan de två sista posterna. Därför finns det inget framtida konjunktiv alls här.

Jämför detta med språk som gör har en framtida konjunktiv:

• Por donde fueres, haz lo que vieres. Spanska för ”Var du än går, gör som du ser.” (När jag är i Rom …)
• Aunque él me quitare la vida, en él confiaré. Spanska för Job 3: 3, ”Även om han skulle ta mitt liv i honom ska jag lita på. ”
• Não entraremos se falarmos assim. Portugisiska för” Vi kommer inte in om vi pratar så. ”
• Se eu estiver cansado não vou ao cinema. Portugisiska för ”Om jag är trött går jag inte på bio.”
• Logo que eles chegarem, nós começaremos a comer. Portugisiska för ”Vi börjar äta så snart de kommer hit.”
• Quando chegares, liga para o escritório. Portugisiska för “När du anländer , ring kontoret. ”

Förresten, det förmodade framtida konjunktivfallet från engelska skulle helt enkelt vara detta på spanska:

• Si comiese así, me moriría. Spanska för ”Om jag åt så skulle jag dö.”

Den första klausulen är tidigare konjunktiv och den andra är i villkorlig .

Jag har aldrig tidigare hört engelska beskrivas som på något sätt har en framtida konjunktiv: skulle det vara så! Jag hävdar att den specifika Wikipedia-sidan helt enkelt har gjort fel.

Kommentarer

• Obs! Spanska har inte längre en tydlig framtida konjunktiv: den använder nu nuvarande konjunktiv för framtiden. Och ” comiese ” är imperfekt konjunktiv, för att skilja sig från de andra tidigare konjunktiven.
• Faktum är att detta ”konjunktiv” vanligtvis kallas ”irrealis” för att skilja sig från ”riktigt” konjunktiv, som i ”Vi insisterar på att han ska vara i tid”
• Den här har har förbryllat mig också. Wikipedia är det enda stället jag kan hitta som hänvisar till ’ var att ’ skulle vara ett framtida subjektiv. Och vad kallar vi då dess tidigare version – ’ skulle ha gjort ’ – ’ Om han hade vunnit valet skulle resultatet ha varit katastrofalt. ’

”Om jag skulle äga en ordbok, skulle jag veta hur man stavade”
”I morgon kommer jag att bli ägare till en ny ordlista och bli väldigt glad”

Kommentarer

• Det ’ är svårt att sätta fingret på varför, men om jag skulle äga en ordlista … stör mig lite, medan tchrist ’ s Om jag skulle äta så … verkar bra. Jag kan bara få den första att fungera för mig genom att föreställa mig det som ett irriterat eller jocular svar på ” Slå upp det i ordboken! ” efter att ha bett om en stavning, troligen med överdriven stress på var . Den andra verkar bra utan någon speciell uttalande (eller sammanhang utöver faktumet att någon ” äter så ” för att bli refererad alls).
• Att ’ är förmodligen för att det är vanligare att uttrycka det som Om jag ägde en ordbok … . Jag borde nog ha valt ett bättre exempel där. Kanske Om jag var en fågel skulle jag kunna flyga ?
• Tja, det är förmodligen vanligare att säga Om jag ägde … och Om jag åt … . Det jag ’ jag är dumt om är – varför om jag skulle äga … får mig att känna mig lite orolig, medan om jag skulle äta … verkar helt naturligt? Finns det verkligen något där, eller är det bara jag?
• Det ’ är ganska vanligt att fel stavning och grammatik låter bekvämt eller korrekt stavning och grammer att låta obekvämt, helt enkelt på grund av vanligt bruk. Det är trots allt hur språket förändras över tiden. Människor börjar använda det på olika sätt tills det så småningom blir det accepterade sättet att säga (och skriva) det. Skriftligt språk spårar alltid bakom talat språk.
• Om så är fallet kanske det du hör att du inte gillar är användningen av om jag skulle med grundläggande verb .

Typen av konstruktion som kallas ”framtida konjunktiv” tillhör den mer generella typen av konstruktion med modal betydelse

[be] + (infinitiv verbfras)

som används för att indikera en framtida handling som anses vara iminent och sannolik, och används särskilt för att uttrycka skyldighet, t.ex.

Du ska gå omedelbart.

Låt oss kalla det potentiella konstruktion. När verbet [vara] visas i sin preterite-form finns det två huvudsakliga tolkningar. Det första är att ange en referenstid i det förflutna, som i

Thomas skulle lämna den 3 : Tåg 30.

Vilket innebär att det någon gång i det förflutna ansågs troligt att Thomas skulle åka på tåget 3:30 (oavsett vad som eventuellt kan ha hänt). Preteritformen är dock inte begränsad till att indikera förfluten tid. Istället kan preteritformer få en modal betydelse, som används för att hänvisa till kontemplerade eller kontrafaktiska handlingar, t.ex.

Om Thomas skulle lämna den 3: 30 träna imorgon, jag skulle ångra att jag missade chansen att äta middag med honom.

Verbet [be] är unikt på engelska eftersom det har en alternativ form (kallas ibland irrealis ) med liknande funktion som modal preterite. Följande mening har samma betydelse som den föregående:

Om Thomas skulle åka i tåget 3:30 imorgon skulle jag ångra att jag missade chansen att äta middag med honom.

Om irrealisformen av [be] används i den framtida konstruktionen, hänvisar du till en potentiell betydelse i kombination med en kontrafaktisk mening. Kontrafaktiska betydelser involverar ofta framtida handlingar, men inte alltid, så jag tror att det vore mer lämpligt att kalla denna konstruktion närliggande irrealis eller något i den riktningen. Svara