Är det fel att säga ' Ge mig det '?

”Ge mig det” låter väldigt udda på standard engelska, men det gör också ”ge det mig”. Om du vill vara på den säkra sidan skulle jag gå med ”ge det till mig”.

Det finns dock dialekter där ”ge mig det” och ”ge det jag ”är acceptabla eller till och med föredragna, se t.ex. denna BBC-artikel :

Lancashire är ett rikt område för att studera accent, dialekt och grammatik som Willem [Hollman, en expert inom lingvistik och en föreläsare vid Lancaster University,] förklarar: ”Om jag skulle säga, spela med min penna på ett mycket irriterande sätt, och du skulle ta bort pennan från mig, jag kan säga dig, ”Hej, det är min penna, ge den mig!” men det finns också talare som inte skulle säga ”Ge det till mig!” men vem skulle säga ”Ge mig det!” och sedan finns det också talare som skulle säga ”Ge det mig!” Den här sista ordern ”Ge det mig!” är inte särskilt vanligt i Storbritannien i allmänhet, men vad vi hittar i Lancashire är att det faktiskt är det föredragna mönstret. ”

Jag tyckte också detta intressanta citat på Google Books, i en bok med titeln ” Skottens språkhistoria i Edinburgh ”:

[…] det finns en viss indikation på vad som kan ha hänt med serieringen av indirekta och direkta objekt under den moderna skotska perioden i Cheshire et al. (1993: 74). De påpekar att, på engelska ” ge mig det är en nyare konstruktion än ge det mig , vilket i sin tur är en nyare konstruktion än ge det till mig , där prepositionsgruppen till mig återspeglar funktionen i det gamla engelska fallet ”. De rapporterar att Hughes och Trudgill (1987) ger ordern ge mig det som det vanligtvis citerar d i beskrivningar av dagens standard engelska, men de anger också att den omvända ordningen är vanlig bland utbildade talare i norra England och är acceptabel för många södra engelsktalande också. Detta skulle föreslå att […] ordern […] ge mig det gradvis tar över från ge det mig och de ännu äldre ge det till mig . Inget datum anges här för införandet av den nyare ordordningen i England, men det verkar som att Beattie och hans kamrater motsatte sig att ge mig det eftersom det var en innovation snarare än, eller, liksom, eftersom det var en skotsk.

Kommentarer

• Jag säger definitivt ” ge mig det ” utan problem alls. Det ’ låter inte sofistikerat på något sätt, men det är helt naturligt.
• Roligt … Jag don ’ t säg ” ge mig det ” (jag föredrar ” ge mig det ” eller ” ge det till mig ”) men jag säger ” ge det här ”.
• Ge det mig är otvetydigt fel. Ett indirekt objekt på engelska måste föregå det direkta objektet, såvida du inte lägger till till .
• @Joe, verkligen? Var kommer du ifrån? Jag ’ är ganska säker på att jag ’ aldrig har hört en modersmål medvetet säga något som ge det mig i hela mitt liv.
• @JSBangs: det ’ används också flera gånger i Shakespeare (överensstämmer med att det är den äldre formen, som nämnts i citat i RegDwight ’ s svar om skotska): ” Jag ber dig, ge det mig ” (Midsommarnatt ’ s dröm); ” En bra troll, ge mig det. ” (Othello); ” Jag var säker på att ditt herravälde inte gav mig det.” (Julius Caesar)

Konstruktionen är helt bra: på engelska kan du lägga ett indirekt objekt framför det direkta objektet utan en preposition, som

Ge hunden ett ben.
Ge mannen en cigarr.

Jag tycker dock att det är lite besvärligt att göra det när det direkta föremålet (det du ger) är ett litet som ordet ”it”, och skulle mer sannolikt säga ge det till mig .

Å andra sidan hittar jag inga problem med visa mig det .

Kommentarer

• +1 för att redogöra för vanligt språk. Om någon säger ” ge mig det ”, jag ’ Jag förstår vad de menar, men jag personligen skulle nästan alltid använda ” ge det till mig. ” Det verkar bara besvärligt att säga ” ge mig det. ”
• +1. Grammatiken verkar bra för mig men av skäl kan jag ’ t förklara att det låter besvärligt.

it bör referera till något som redan är känt, som används för att undvika att upprepa dig själv. I stället för:

Det är min bok. Ge mig boken!

kan du använda:

Det är min bok. Ge mig det!

Du skulle knappast säga ”Ge boken mig”, även om specialformuläret ”Ge det mig” används på vissa ställen.

Om både mig och det kunde förstås av situationen kan du bara säga (men kanske inte skriva):

Det är min bok. Ge!

Ge det mig (Gib es mir) och Ge det här (Gib es her) båda låter som en amerikaniserad version av hur den (korrekta, jag borde lägga till) tyska versionen yttras. Jag är en lingvist också, och jag skulle inte bli förvånad om ursprunget till dessa två yttranden verkligen var tyska (inte germanska, jag menar tyska, bokstavligen), talade någonstans i norra regionen på östkusten, troligen Pennsylvania.

Det är vanligt att stöta på många meningar som dessa i områden som Pennsylvania, där det traditionellt har varit ett stort antal bosättare från Tyskland. Det är också här du skulle r meningar som ”Kan jag komma med?”, som är en ord-för-ord-bokstavlig översättning av den tyska versionen ”Kann ich mitkommen?”. Många av dessa har tagits över genom bokstavlig översättning till engelska av bosättare och tagits över till engelsk grammatik i det området, medan man inte skulle höra folk säga det längre inåt landet.

Jag vet inte om den här tråden fortfarande är live men jag har stött på ”ge det mig” i litteraturen fram till ungefär andra världskriget på södra engelska, även om jag skulle säga att det nästan uteslutande är en nordlig konstruktion idag. Jag tror att det kanske är en arkaisk konstruktion, vanlig i tidigmodern Shakespeare, som fördes vidare till vad Mitford identifierar som ”U” (i motsats till ”icke-U”) engelska, som liknar uttryck som ”vänta vid bordet” som utelämnar ”det” före bordet. ”Ge det mig” förekommer exempelvis i EF Benson, vars prosa så noggrant rekonstruerade språket för den övre medelklassen under mellankrigstiden. Jag är säker på att den visas i EM Delafields verk. ”Ge det till mig” är verkligen mer naturligt och är mer korrekt nu när den gamla användningen har fallit bort, fast jag tycker om att den andra skulle ha gynnats av språkliga pedanter.

Intressant direkt amerikansk tysk teori, påminner mig om ståndpunkt / Standpunkt medan ”synvinkel” i Storbritannien verkar vara vanligare. Det är emellertid också möjligt som ett angelsaxiskt arv som går tillbaka till de första årtusen bosättarna i England. Många traditionella dialekter i England låter mycket som moderna holländska, vilket uppenbarligen också liknar modern högtyska. p>

Jag har säkert hört både ”ge det mig” och ”ge mig det” i arbetarklassen England.