Att uttrycka förhållandet “ hans ” på latin

Ordet filiae kan vara antingen genitivt eller dativ; de två fallen ser likadana ut i den första böjningens singular. Om du läser det som en genitiv är filiae verkligen ”av dottern” och denna översättning är korrekt:

Agricola filiae aquam dat.
Dotterens jordbrukare ger vatten.

Om du läser det som en dativ, då filiae betyder ”till flickan”, vilket leder till en annan översättning:

Agricola filiae aquam dat.
Bonden ger vatten till dottern.

De är båda lika korrekta avläsningar av den latinska meningen. Endast sammanhanget avgör vilket som är korrekt. Den andra är mer vettig här; ”dotterens jordbrukare” låter ovanligt.

I din bok är den avsedda översättningen den andra jag ger. Men det anger inte förhållandet mellan jordbrukaren och dottern alls. Du kan lägga till en ”hans”, men latin beter sig väldigt annorlunda än engelska här. Ordet suus är ett adjektiv som modifierar dottern, inte en genitiv hos bonden. Det måste ha samma antal, kön och fall än dottern. Denna tidigare fråga och dess svar kan vara en användbar läsning.

Således skulle den mest naturliga översättningen vara:

Bonden ger sin dotter vatten.
Agricola filiae suae aquam dat.

Kommentarer

• Jag tror att det faktum att det saknades " till " är det som förvirrade mig. Men jag glömde helt att kontrollera andra möjliga fall som kunde prövas, jag ' är inte säker på varför jag bara var så fast på genitiv singular. Hur som helst, jag förstod att det var ett indirekt objekt, tack!
• Det ' är värt att lägga till att latin vanligtvis kommer att utelämna besittningar som kan antas från sitt sammanhang: här är det mest naturliga antagandet att det ' är bonden ' s egen dotter, så suae skulle troligtvis utelämnas.

Det allmänna ordet för ”his” (eller ”hennes”, eller ”dess” eller ”deras”) på latin är eius . Detta är genitiv singular av is / ea / id , ”han / hon / det”. Det är tre separata ord, men bekvämt delar de alla en genitiv singularform.

Jag skulle dock inte använda eius i det här fallet, när bonden redan har nämnts i meningen. Eftersom latin använder reflexiva pronomen lite annorlunda än engelska gör.

På engelska kan ett reflexivt pronomen (som ”sig själv”, ”mig själv”, ”sig själva”) förekomma för alla personer, men bara i det ackusativa. På latin förekommer reflexiv bara i tredje person (det finns ingen motsvarighet till ”mig själv”: använd bara ”mig”). Men de kan i alla fall förekomma förutom nominativet, och det finns till och med besittningsreflexiv som ungefär som engelska ”hans egen” eller ”tillhör honom själv.

Detta är en av de fall där en possessiv reflexiv är exakt vad du vill, eftersom jordbrukaren också är ämnet för verbet. Ordet för detta är suus, sua, suum .

Du avvisar det ungefär som ett normalt adjektiv. Men det finns ännu en fångst: på engelska är könen till en besittning könet hos innehavaren ( han gav det till hans dotter). Men på latin är könen hos en besittning könet av det som ägs .

Så du kan se suus fīlius ”hans son”, eller suus fīlius ”hennes son”, men INTE * sua filius . Sonen är maskulin, så suus måste vara maskulin, oavsett vars son det är.

I det här fallet vill du suæ filiea , ” sin egen dotter ”.

Detta ser väldigt mycket ut som en genitiv singular (” … av sin egen dotter ”). Men för substantiv med första böjningen är genitiv singular och dativ singular båda markerade med -æ och du behöver sammanhang för att veta vilken.Eftersom du i detta fall har verbet dāre , som kräver en dativ någonstans, är det rimligt säkert att fīliæ är dativ snarare än genitiv. suæ gör det också tydligt, eftersom ”sin egen dotter bonde” låter väldigt fel.

Och nu när vi ”berättat allt detta … behöver du inte alltid det. Latin är mycket mer förlåtande att avstå från pronomen än engelska är. Precis som filiea på egen hand kan översättas som ”en dotter” eller ”dottern”, kan det också översättas som ”hans dotter”, med en suæ bara underförstått. Det är vad bokens svar gör: det är troligt att bonden ger vatten till sin egen dotter, snarare än någon annans, så där ” Du behöver inte säga det uttryckligen.