I Romarna 1:17, vad menar Paulus med ”från tro till tro” (ἐκ πίστεως εἰς πίστιν)?

Inte säker på vilka kommentarer du tittade på. Men du är i gott sällskap med Calvin , som verkar indikera en tydlig tidsmässig känsla i frasen ”från tro till tro”:

Ju mer vår kunskap om sann religion ökar, vi ser Guds nåd med större klarhet och mer förtrogenhet, som om han skulle komma närmare oss … [Denna fras] markerar varje troendes dagliga framsteg. ¹

Charles Hodge tolkar det mer som en intensivering av ”av tro” (men märker hans snarare preliminärt ” kan betyder”):

Eftersom ”död till död” och ”liv till liv” är intensiva, så ” tro till tro ”kan helt och hållet betyda av tro. ²

Haldane har en annan åsikt, att innebörden varken är tidsmässig eller emph atic (främst), men ett elliptiskt uttalande, det vill säga, saknar några ord som ”kan upprepas men inte var” t, som när de sätts in ger en tydlig betydelse (markeras nedan). Han presenterar också en trevlig katalog över andra ”tolkningar:

Vissa förklarar det som ett tecken från tron i Gamla testamentet till tron på det Nya, andra , från en grad av tro till en annan, en del, från judens tro till hedningens tro, och andra helt och hållet av tro. Uttrycket är uppenbarligen elliptiskt, och för att förstå det är det nödvändigt att observera att den bokstavliga återgivningen är inte från tro till tro, utan genom tro till tro. Samma ord i originalet översätts alltså i samma vers: De rättfärdiga ska leva av tro. Meningen är alltså den rättfärdighet som är genom tron, nämligen som tas emot av tron, uppenbaras för tron eller för att bli trodd. div Detta är helt konstant med vad aposteln säger i kap.3: 22, där han återgår till ämnet och meddelar att Guds rättfärdighet, som är genom eller genom tro på Jesus Kristus, är till alla och alla dem som tror. ³

Jag tror inte att Haldane helt avvisar den tidsmässiga känslan. Du är fri att tolka versen åt båda hållen, som Anden leder.

_{¹ John Calvin, The Romans and Thessalonians Epistles , 1539, trans.Ross Mackenzie 1884, (Grand Rapids: Eerdmans), s.28.}

_{² Charles Hodge, Kommentar till episteln till Romarna , 1886, (Ann Arbor: Cushing-Malloy, 1953), s.32.}

_{³ Robt. Haldane, Exposition of the Epistle to the Romans , 1874, (Edinburgh: Banner of Truth, 1958), s.49.}

För mig är Romerbrevet en ansökan, om än en oönskad. Paulus tillbringar det första kapitlet för att vinna romarnas förtroende och försäkra dem att han skulle passa in i deras grupp. Paulus inleds med en lång inledningsanförande utan tvekan utformad för att imponera på de romerska kristna att han samtidigt var uppriktig och anspråkslös och att hans lärdomar om Jesus Kristus var i överensstämmelse med deras egna. Paulus hoppas kunna predika i Rom ett tag (1:15) och behöver deras acceptans. Romarnas kapitel 15 är en försäkran om att mellanlandningen blir kort och att han inte tänker gå på några tår innan han fortsätter till Spanien. I detta avseende:

Romarna 15:14: Och jag själv övertalas också av er, mina bröder, att ni också är fulla av godhet, fyllda med all kunskap, som också kan förmana varandra.

I det här sammanhanget bör det följande inte tolkas som att Paulus skriver något till romarna som de inte gjorde vet redan. Även om han aldrig hade träffat de kristna i Rom, visste han att de redan hade tro på Jesus och redan trodde på evangeliet. Han ville visa dem att han var på samma sida.

I vers 16 säger Paulus att han inte skäms för att förkunna evangeliet, som han säger att romarna är Guds makt till frälsning för alla som tror: först jude och sedan grekisk (hedning). Vers 1:17 upprepar sedan Habakkuk 2: 4 (och möjligen Psalm 98), avslutande med citatet från Habakkuk 2: 4, i Romarbrevet 1: 17b:

Romarna 1: 17b: som det står skrivet: De rättfärdiga ska leva av tro.

Matthew Poole säger att denna apostel verkar glädja sig åt upprepningar som ”från tro till tro”, och det finns en elegans i dem. Han säger att orden tolkas olika och ger två exempel:

• från tron i Gamla testamentet till tron på det nya
• från mindre tro till större; inte noterar två trosuppfattningar, utan en och samma tro som ökar till fullkomlighet.

För att extrapolera från Pooles kommentar spekulerar vissa teologer bara om innebörden av denna fras och försöker hitta något som passar deras egen teologi.

Steve Moyise gör en rimlig poäng i ”Citat”, publicerad i As It Is Written , sidan 21, att det är extremt osannolikt att Paulus först formulerade sitt evangelium som uppenbarelsen av Guds ”rättfärdighet” av ”eller” från ”tron och först senare upptäckte att Hab 2: 4 är den enda texten i hela skrifterna som gör en sådan koppling. Det är mycket mer troligt att Paulus började med Habakkuk-texten och formulerade sin lära därefter.

Om så är fallet kan vi säga att Paulus budskap i väsentlig utsträckning inte definieras av Habakkuks budskap utan av Habakkuks ord, som Paulus omformulerar men bara kan ändra så mycket Och eftersom Paulus inte började med ett avsiktligt uttalande om att han tyckte att Habakkuk stödde utan började från Habakkuk, borde vi inte läsa för mycket om hur han använde ord utan hålla vårt fokus på det bredare budskapet.

> Moyise ( ibid , sidan 18) säger att eftersom Paulus presenterar sig för den romerska kyrkan citerar han en text som han vet (eller tror att han vet) kommer att vara gemensam grund och på detta sätt han kommer att få deras självförtroende. Han har skickligt förändrat betydelsen av Habakkuks ord och blandat sina egna ord med Habakkuks för att ge intrycket att Habakkuk menar vad Paulus menar.

Den exakta betydelsen, som avsedd av Paulus, av ”från tro till tro” är dunkel, och kanske är det så som Paulus tänkte lämna den. Om Matthew Poole har rätt när han säger att Paul glädjer sig åt repetitioner som den här, använde Paulus just denna konstruktion för att den glädde honom. Mer allmänt ville han prata om tro och han ville visa att hans läror var välgrundade i skrifterna genom att citera ett avsnitt som skulle få resonans med romarna.

Jag tror att frasen ”från tro till tro” mycket väl kan vara övergången i en helt annan mening. Kan jag först hänvisa till Romarbrevet 3: 21,22 där Paulus talar om att Guds rättfärdighet avslöjas [i evangeliet] som ”ges genom tro på Jesus Kristus till alla som tror” [NIV] med fotnoter som föreslår ett alternativ: ” genom Jesu trohet ”.Här, tyvärr, sviker vår engelska ordförråd oss – tro = grekisk pistis; tro = grekiska pisteuo ändarna är skillnaden mellan substantivet och verbet. Så NIV har Paulus att säga ”genom (en persons) tro (på Jesus) till alla som har tro (på Jesus)” – Jag tror inte! – alternativet är uppenbarligen det bättre – ”genom Jesu trohet mot alla som är trogna (mot Jesus) ”. Här tror jag är övergången – vår trofasthet är ett svar på hans.

Efter att ha gjort den första” troen ”i Rom. 1:17 den till Jesus, jag måste ta itu med frågan: ”i vilken mening är Jesus (och ska vi vara) trogen?”. I 1:17 är ”från tro till tro” en hänvisning till Guds rättfärdighet som avslöjas i evangeliet. NT Wright föreslår att Guds rättfärdighet är hans orubbliga åtagande att upprätthålla sitt förbund med sitt folk och verkligen med hans skapelse (för att hedra hans ord). Så i Rom. 1:17 evangeliet avslöjar Guds rättfärdighet genom att han äntligen rör sig för att göra förbundet verk – inte bara från hans sida [vilket det alltid har gjort] utan från mänskligheten, genom att göra för oss vad vi inte kunde göra för oss själva – upprätthålla förbundet – vilket är den trogne Jesus har gjort. Vi från vår sida kan ta del av Jesu förbundstrohet genom att vara trogen mot honom – förklara vår trohet mot honom som kung [Messias (hebreiska) = Kristus (grekiska) ) = Guds smorda kung] och därmed vår representant [och ersättare].

Kommentarer

• Detta svar har engelska kompositionsproblem. Det är ostrukturerat och svårt att följa. Försök att skriva om det i tre eller kanske fyra separata korta stycken, var och en med en ledande mening och två eller tre stödjande meningar som uttrycker en idé per stycke. Det bör finnas en logisk sekvens för styckena som leder till en slutlig sammanfattning som tydligt svarar på OP ’ s fråga. Det är inte klart för mig i vilken mening du använder ordet ” övergångs ”. Övergång från vad till vad?
• Tack för dina hjälpsamma kommentarer. Jag har skapat ett andra stycke för att skilja övergångsfrågan från en förklaring av ” trohet ” och sedan omstrukturerat andra stycket för att göra det bättre knytnäve av den förklaringen.

Aaron Nutt:

Jag är inte säkert vad du menar – exakt – med ”temporär tidsövergångsbetydelse”. Jag tror att det inte kan råder någon tvekan om att en övergång av något slag förmedlas. En ”från-till” -formulering av valfri substantiv innebär nödvändigtvis övergång.

Men när jag läser Romarna 1:17 tänker jag genast på Psaltaren 84: 7; 2 Korintierbrevet 3: 16-18 och 2 Korinthierbrevet 2:16. Tanken på en ökande åtgärd är den mest uppenbara betydelsen i varje I alla dessa avsnitt verkar Skriften tala om tillväxt och rörelse som resulterar i mer och mer tro [med en medföljande erfarenhetsmedvetenhet (”uppenbarelse”) av rättfärdigheten som härrör från denna växande tro] och mer och mer styrka, ära, andlig död och andligt liv.

I det bredare sammanhanget för romarna (tänker på Abraham som fader till dem som tror) , en växande tro är den typ av tro som Paulus har i åtanke. I Romarbrevet 4:21 och 22 skriver Paulus att Abraham ”inte vacklade i otro utan blev stark i tro”. ”Därför”, säger Paulus, ”trodde han honom som rättfärdighet.”

Kort sagt verkar den tidsmässiga övergången, ”från tro till tro” vara en ökande tro och en ökande upplevelse av Gud ”s rättfärdighet.

Det finns en tidsmässig aspekt av tron:

Nu är tron innehållet i det man hoppas på, beviset på det som inte ses. (Hebr 11: 1 NKJV)

Tro är beviset på saker som inte ses. När det hoppas på är förverkligat är det verklighet och kräver inte längre tro.

Tänk på Abrams exempel:

Nu hade HERREN sagt till Abram: ”Gå ut ur ditt land, från din familj och från din fars hus, till ett land som jag ska visa dig … (1 Mosebok 12: 1 NKJV)

Abram hade ännu inte sett landet men hade tro och lämnade Haran. När HERREN visade honom landet Abram inte längre behövde tro. Innan Abram såg landet kunde han bara lita på sitt hopp; så småningom kunde han använda en karta.

Det fanns ytterligare saker som HERREN sa till Abram:

Jag ska göra dig till en stor nation; Jag välsignar dig och gör ditt namn stort; och du ska vara en välsignelse. Jag välsignar dem som välsignar dig, och jag förbannar honom som förbannar dig; och i dig skall alla jordens släkter välsignas. ” (1 Mosebok 12: 2-3 NKJV)

På dessa hoppades Abram fortfarande. Guds arbete var och är progressivt.När en del fullbordas och ses eller upplevs ersätter verkligheten tron på den delen.

HERREN arbetade i Abrams liv och Gud uppenbarades från tro till tro.

Romarna 1:17 (NA28) δικαιοσύνη γὰρ θεοῦ ἐν αὐτῷ ἀποκαλύπτεται ἐκ πίστεως εἰς πίστιν καθὼς γέγραπται ὁ δὲ δίκαιος ἐκ πίστεως ζήσεται.

(Min översättning) För i det uppenbaras Guds rättfärdighet av tro till tro, precis som det står skrivet: Men den rättfärdiga människan ska leva av tron.

Vi bör tillåta St. Paul att förklara sin egen betydelse. Han citerar ett avsnitt som direkt stöder sitt påstående att Guds rättfärdighet avslöjas i evangeliet ἐκ πίστεως (genom tro). Här verkar St. Paul citera från hebreiska snarare än grekiska:

Han citat från Habakkuk 2: 4:

(WLC) הנה עפלה לא־ישרה נפשו בו וצדיק באמונתו יחיה

(Min översättning) Se den stolta människan : hans själ är inte rätt i honom: men den rättfärdiga människan ska leva av sin tro.

(”hans” i ”hans tro” är mer en hebraism / hebreisk egenhet än en verklig skillnad i citat, enligt min uppskattning, och är bara ett verktyg för att betona i kontrast till de ogudaktiga och rättfärdiga i hebreiska.)

Här på hebreiska är innebörden tydlig: den rättfärdiga mannen ska leva enligt, av och i sin tro, vilket leder till själens upprätthet, till skillnad från proffsen ud och vantro.

I ett annat avsnitt i Nya testamentet citerar dock författaren till hebreerna från LXX-traditionen för detta avsnitt.

Hebreiska 1: 36-38 (ASV) För ni behöver tålamod att, efter att ha gjort viljan hos Gud, ni kan få löftet. För ännu en liten stund, och den som kommer kommer att komma och inte stanna. Men min rättfärdig ska leva i tro: Och om han krymper tillbaka , min själ har inget nöje med honom. ”

De djärva delarna är endast funktioner i LXX tradition. (Dessutom byter författaren till hebreerna fritt de klausuler som är centrerade runt semikolonet för att flyta bättre för sitt argument.)

Så nu har vi två avsnitt som citerar denna vers och ”av tro”, vars betydelse således är klart: att leva av tro står i kontrast till att krympa tillbaka, i motsats till att vara stolt, i motsats till att nu ha ett upprätt tillstånd av själen. Det betyder att leva enligt tro: att vara ”ordets görare och inte bara lyssnare” (Jak 1:22).

Så vad betyder Guds rättfärdighet som avslöjas ”genom tro”? Att leva rättfärdigt och därmed återspegla Guds rättfärdighet, avslöjar Guds rättfärdighet för världen. Och detta bidrar till tron (”till tro”) hos andra och en ökning av dem som redan har den.

Kommentarer

• Jag kan ’ inte verkar hitta det i historien här men vid ett tillfälle Jag tror att jag tog upp frågan om frasen ” ska leva ” betyder ” levande ” eller ” utför en ’ s affärer ” och svaret kom tillbaka att det betyder att ” ska göras levande ”. Kan du snälla kolla på det, för om jag ’ korrigerar ger det en annan tolkning än vad du presenterar. Utan att se är jag ’ ganska säker på att Paulus INTE hoppades kunna föreslå att ” rättvist beteende ” var antingen livet eller rättfärdigandet. För Paulus står tron ensam och de som döps av anden till Kristus är ” fullständiga i honom ”
• Rättfärdiga uppförande skulle inte ’ inte vara betyder här ändå (inte mer än valet att acceptera Jesus är ’ betyder ’ av frälsning), men definition till sann tro. Paulus fördömer denna uppfattning om människors rättfärdighet genom att betyda hans goda gärningar.Här skulle han säga att du inte ’ t verkligen har medlen (tro) om du inte är ’ t Uppför dig rättfärdigt. Därför ” och om han [den rättfärdiga som lever i sin tro] ska krympa tillbaka, ska min själ inte ha något nöje med honom. ” Tro på Gud ’ s ögon är bara tro när du håller ut i det och lever enligt det yrket: ” tro, om den inte fungerar, är död. ”
• Galaterna 3:12 är också i ett mycket liknande sammanhang och språkanvändning, faktiskt är det ’ är exakt samma ämne som talas om här, och det står: ” Och lagen är inte ἐκ [enligt, baserat på, av] tro; tvärtom: Den som gör dessa saker ska leva efter dem. ” Det är uppenbart att detta verb ’ t betyder ’ ska göras levande av Gud ’ utan snarare ’ med hjälp av de gärningar han skaffar liv inför Gud ’ – och naturligtvis ingen kan, är Paul ’ argument. Därav tro och tillgång till barmhärtighet som bara kommer av nåd och som är oförenlig med lagens perfekta upprätthållande.
• Du skrev: ” Så vad gör tro på Gud som avslöjas ” av tro ” menar? Att leva rättvist och därmed återspegla Guds ’ s rättfärdighet, avslöjar Guds ’ s rättfärdighet för världen. ” Detta är tangentiellt men ” avslöjande ” är, som jag förstår det, det som avslöjas av Gud – det tro står ensam bortsett från gärningar. Jag tror inte ’ att idén att han menar ” visas ”.
• Du ’ har verkligen rätt att skilja. Tack också för att fånga typsnittet. Enligt min förståelse är Guds vrede känd för oss genom att Gud har lämnat dessa gudlösa män till onda anordningar och förvrängningar. På samma sätt görs Guds rättfärdighet känt genom hans heliga och vad han gör för dem genom tro på honom.

Från tro till tro betyder helt enkelt från judendom till kristendom; från lagen till nåd; från fördömande till frälsning. Det är en andlig resa.

Aposteln användes av Den Helige Anden för att dela med sig av att Gud UPPTÄCKAR Hennes Rättfärdighet till oss (mänskligheten) från en trosnivå till EN ANNAN. NÄR vi FORTSÄTTER att gå med den Helige Anden, (Vem ÄR Gud), FÖRformas vi till BILDEN av Kristus i vår TILLVÄXT och i vår vandring. Detta talar om en KONTINUERLIG vandring, även under våra fall, OM vi verkligen är förutbestämda av Den Helige Anden att följa med honom. Om vi är en del av de utvalda som nämns i Efesierbrevet 1: 5-14, så upplever vår GÅNG TILLVÄXT från EN trosnivå till EN ANNAN … (i Jesus ”Namn, Amen) …

Paulus avslutar versen med att citera Habakkuk 2 : 4 LXX. Med andra ord säger Paulus ” Jag säger bara vad Habakkuk 2: 4 LXX sa ”:

[Rom 1:17 NKJV] (17) Ty där uppenbaras Guds rättfärdighet från tro till tro; som det står skrivet, ” De rättfärdiga ska leva av tro. ”

Jag anser att det är rimligt att om man förstår Habakkuk 2: 4 LXX som Paulus gjorde, skulle de förstå vad Paulus tänkte i Romarbrevet 1: 17a. För detta ändamål har strävat efter att förstå detta med hjälp av forskarna på det bibliska grekiska forumet. Jag uppmanar starkt alla intresserade av detta avsnitt att läsa diskussionen där.

Det visar sig att det finns stora problem med överföringen av denna text. Var det till och med i de äldsta versionerna av Habakkuk?

Och vars tro är det? Sluta maskens burk.

På det ovan nämnda forumet söker jag en förståelse för prepositionen ” ek ” vilket jag trodde skulle vara en ” dia ”. ” Av tro ”? Och sedan, ” eis ” – ” till tro ”?

Jag har förstått att Paulus säger att rättfärdigande kan förstås som härrör från tro på Guds löften och resulterar i trofasthet (lydnad). Och detta liv i trohet mot Gud är Guds rättfärdighet.” De rättfärdiga är de som tror på mina löften och därmed lever rättvist ”.

Jesus, Paul, James, Hebréerna etc. ser alla paradigmet för Habakkuk som en tro som leder till trofasthet. Det är inte en enstaka troshändelse utan en livstid av trofasthet:

[Hebr 10:38 NKJV] (38) Nu ska de rättfärdiga leva i tro ; Men om någon drar tillbaka, har min själ inget nöje med honom. ”

Så det är Guds rättfärdighet. Det är fullständigt när det gäller att utföra rättfärdighet utan att Torah följs. Det uppnås till slutet på samma sätt som det börjar:

NIV Galaterbrevet 3: 3 Är du så dum? När du har börjat med Anden, försöker du nu avsluta med köttet?

Ingenting slår läsning och förståelse av det ursprungliga koine-grekiska.

δικαιοσυνη γαρ θεου εν αυτω αποκαλυπτεται εκ πιστες p>

• Guds kollektiva rättighet är innesluten / avslöjad utifrån tron i tro.

[δικαιοσυνη] är ett intressant ord. Gör rätt tillsammans. Detta ord och dess olika böjningar, översatta som ”rättfärdighet” eller ”rättvisa”, som används i kristna skrifter, antyder att begreppet ”personlig frälsning” är en modern evangelisk uppfinning. Om så är fallet, för en bibel-fundamentalist, finns det inget sådant som ”personlig frälsning”.

Avledningen av apokalyps [αποκαλυψις] är också intressant. Hur betyder ett ord från dess komponenter ”att täcka”, bli betydelsen ”avslöja”? Kanske menade ordet ursprungligen ”sändning” eller massgjutning.

[εκ πιστεως εις πιστιν] av tro till tro. Skulle den frasen behöva ytterligare ”uppenbarelse”? Från gränser till gränser. Gradvis från vitt bälte till gult bälte. Från grundskola 1, till grundskola 2, till grundskola, till junior, till senior.

Jag är inte mycket av en kristendom ”teolog”, men språket antyder

Guds kollektiva rättighet massförsäljs och examineras från nivåer av tro till nivåer av tro.

The Hebreiska ordet [אמונה] EMUNaH är från grundordet [אמן] AMN, som betyder överensstämmelse. [אמונה] EMUNaH betyder tillit och förtroende.

Det finns inget sådant som ”personlig frälsning” vad gäller Bibeln, vare sig det gäller kristna eller judiska sektioner. Det tar en by att arbeta tillsammans för att uppnå frälsning, genom att gradera från nivåer till nivåer av gemensamt förtroende och förtroende. självförtroende.

Kommentarer

• ” Det finns inget sådant som ’ personlig frälsning ’ vad gäller Bibeln … ” Att ’ är din åsikt – rättvist nog. Jag förstår vad du ’ försöker säga, men det finns fler än några avsnitt som inte håller med dig: Apostlagärningarna 22:16 Paulus tvättar bort ’ hans ’ synder; 1 Kor 3:15 Mannen som bygger dåligt är ’ sparad ’, men bara knappt; 1 Kor 5: 5 Utvisa en individ så att han kan bli ’ sparad ’. Apostlagärningarna 8: 26-40 En enskild etiopier räddas. Ja, den gemensamma aspekten är den primära, men det finns definitivt en individuell aspekt i NT.
• @Blessed Geek απο är en pre position som används för att ange en startpunkt, varför det ofta översätts ” från ”. Enligt komponenterna betyder αποκαλυψις bokstavligen ” från [en plats för] omslag ”, det är därför du slutar med ” avslöja ”.