Jag < verb > och är < resten av meningen >

Denna mening är ett exempel på Konjunktionsreduktion , den syntaktiska regeln som raderar upprepat material i sammansatta beståndsdelar, till exempel

• Bill tvättade disken och Bill svepte golvet. ➝
  Bill tvättade disken och svepte golvet.
• Bill tvättade disken och Bill torkade disken . ➝
  Bill tvättade och torkade disken.

Den relativa klausulen som ändrar projekt i den ursprungliga meningen är i fokus, så låt oss få ut det av en underordnad klausul och se hur den ser ut:

• Jag beundrar och är mycket intresserad av projektet.

vilken kommer från

• Jag beundrar projektet och Jag är mycket intresserad av projektet.

genom en helt normal tillämpning av konjunktionsreduktion.

Det finns inget grammatiskt fel med den här meningen.

En sak som kan få det att känna sig fel för vissa – men inte andra; det finns en hel del individuell variation här, eftersom alla av sina egna skäl utgör sina egna interna regler om vad som ”låter rätt” – är att den första verbet för den sammansatta VP ( beundra ) påverkas inte av person och nummer, medan det andra verbet ( am ) böjs, för första person entall nutid.

Båda verben är naturligtvis överens med samma ämne, men morfologiskt istället för syntaktiskt, vilket kan ge viss nöd för dem som kräver mer grammatisk parallellitet mellan sammansatta verb.

En annan relaterad svårighet kan vara att den böjda formen am är så nära kopplad till ämnespronomen I att det är svårt att separera dem, och faktiskt de flesta av de ” är kontrakterad till I ”m . Detta gör att am känns ganska isolerad där ute.

Återigen, detta är inte ett grammatiskt problem per se men det kan orsaka viss nöd hos vissa läsare.

Jag säger ” läsare ” för ingen skulle säga en sådan mening , självklart. Vi skulle säga I ”m istället för am , genom att upprepa ämnet – och lägga till inga nya stavelser, så timing påverkas inte. Detta tillåts syntaktiskt eftersom konjunktion Reduktion är en valfri regel som tillämpas för att minska ovälkommen upprepning, och i vilket fall som helst kan denna upprepning helt enkelt inte vara ovälkommen.

Kommentarer

• Bra svar, tack. Faktum är att min brist på tröst med denna mening är ” isoleringen ” av ” am ”.
• Är inte ’ t frågan snarare att beundra har en direkt objekt, medan är mycket intresserad av har ett prepositionsobjekt? En zeugma eller ” konjunktionsreduktion ” kan arbeta med det i enkla meningar, men kombinationen av (1.) olika typer av objekt och (2.) ett visst avstånd mellan det första verbet och dess objekt kan vara avskräckande.
• @Cerberus: Jag tror inte ’ att ’ är ett problem; Engelska har många frasalverb och det är i allmänhet tillåtet att blanda dem i parallella konstruktioner. t.ex. ” (upphör) och (avstår från) att göra något ”.
• @EdwinAshworth: Du ’ måste fråga Greg om det. Han kan ha rätt, men jag strävar inte efter ’ för att hitta noggrannhet i terminologi här i ELU; det finns få lingvister här och våra meningsskiljaktigheter är mest irrelevanta i detta sammanhang.
• Jag hade inte träffat John när han skrev att ”ingen skulle naturligtvis säga en sådan mening.” När vi nästa möts hoppas jag att jag ’ hittar tillfälle att göra det, he he.

Jag håller inte bara med om att det är grammatiskt korrekt, men jag tycker inte att det låter konstigt eller ovanligt heller.

Det engelska språket är dock att det vanligtvis finns ett dussin olika sätt att kommunicera samma saker, så om du inte är bekväm med det, använd i alla fall något annat.

Grammatiskt är det inget fel med det. Och samordnar två av samma typ av fras; am och beundra är verb, så du samordnar bara två verbfraser:

XXX är ett projekt jag [[beundrar] och [är väldigt intresserad av]].

Om den slutliga prepositionen gör att det känns besvärligt kan du prova XXX är ett projekt jag beundrar och som jag är mycket intresserad av.

Kommentarer

• Jag tror förmodligen OP känner konstruktion är lite besvärlig eftersom två olika element elideras – ” att ” (eller ” vilken ”, projektet) samt ” I ”. Personligen håller jag med om att det kan vara ett steg för långt att skriva, men det ’ är bra i informellt tal.
• Jag håller med om att den efterföljande prepositionen är den enda besvärliga del av exemplet.
• Jag gillar det mesta av det här svaret, men jag tycker att den efterföljande prepositionen är bra. Det föreslagna alternativet är däremot ganska besvärligt.
• @FumbleFingers Roligt, jag skulle säga exakt motsatsen: det är bra att skriva, men jag skulle aldrig drömma om att säga det i informellt tal, och alla som gjorde det riskerar att komma lite poncy-posh. I allmänhet skulle jag alltid upprepa underordnaren och pronomenet: ”XXX är ett projekt jag beundrar och som jag är väldigt intresserad av”. Å andra sidan (för alcas och Bens mening) skulle jag aldrig flytta upp prepositionen om jag inte medvetet gick för en mycket formell känsla. Jag håller med snigelbåten att ”… och som jag är väldigt intresserad av” är väldigt klumpig och onaturlig för mig.

Det är grammatiskt korrekt men det låter som en ”effekt” för mig eller som en zeugma. Dessa retoriska effekter används bättre i ett korrekt sammanhang, kanske poesi, kanske humoristiskt, eller för att locka läsarens uppmärksamhet på närvaron av din mening. Här är det inte fallet: du vill locka läsarens uppmärksamhet till ämnet (”XXX”), inte till ditt skrivande.