“ Var går du av …? ” Ursprung

Christine Ammer, American Heritage Dictionary of Idioms (1997) bekräftar att ” går av ” i den meningen att du hänvisar till datum till början av 1900-talet:

gå av … 7. Låt befälhavaren göra eller säg något. Till exempel Var går han av och berättar för mig vad jag ska göra? [Samtal; tidigt 1900-tal]

I misstänker att det är relaterat till uttrycket ” på en ”s höga häst. Här är Ammer igen, på det uttrycket:

på en” s hög häst På ett arrogant eller nedlåtande sätt. Till exempel, När de började prata om musik, gick David på sin höga häst och sa att klassisk musik bara passade för museer och arkiv. Detta uttryck, som hänvisar till höga hästars användning av högt rankade personer, är från slutet av 1700-talet. På samma sätt betyder av en ”s hög häst ” mindre arrogant, mer ödmjuk , ” som i Jag önskar att hon skulle gå av sin höga häst och vara mer vänlig. Den är från början av 1900-talet men hörs mindre ofta idag .

Enligt Ammer går ” av ” [som betyder # 7] och ” går av en hög häst ” uppstod ungefär samtidigt och höjde möjligheten att den förra är en förkortning av den senare.

Tyvärr för denna teori, men Chapman & Kipfer, Dictionary of American Slang , tredje upplagan (1995), datum ” gå av med en hög häst ” bara för att ” 1928 ” —en hunds livstid efter förekomsten av 1913 av ” var går du av ” som du pekar ut. Här är den relevanta posten i Chapman & Kipfer:

gå av en ”s hög häst v phr sen 1928 Att sluta vara stolt och överlägsen; hantera informellt; = KOMMA ut en PERCH [Begreppet hög häst, ” pretentiös arrogans, ” hittades av 1716]

Å andra sidan anger samma källa att ” kliver på en ”hög häst ” var nuvarande ” år 1856, ” så kanske människor tog upp frågan ” var går du av? ” till någon som var på sin höga häst, långt innan de tänkte tala om personen efteråt som att vara ” av sin höga häst. ”

---

UPPDATERING (8/31/14)

Frasens första förekomst som en retorisk utmaning

Random House Historical Dictionary of American Slang (1994) finner en inträffa frasen i frasen i George Ade, ” Fabeln för den vanliga kunden och den kopparlinjerade underhållaren , ” i Fler fabler (1900). Här är hela stycket där förekomsten inträffar:

Mr. Byrds första drag var att ta Jim till en reträtt som var full av statyer och målningar. Det ägdes av en gråhårig Beau som heter Bob, som var en ringare för en amerikansk senator, alla utom den vita rocken. Bob ville att visa dem en ny Tall One som heter Mamie Taylor, och efter att de hade samplat ett par sa Jim att det var okej och han trodde att han skulle ta en. Sedan berättade han för Bob hur mycket han hade tagit året innan och vad hans fixturer kostade honom, och om någon inte tyckte att han var bra kunde de slå upp honom i Bradstreet eller Dun, det var allt. Han sa att han var en gentleman och att ingen billig skridsko i en plug hatt kunde berätta var han skulle gå av . Den här sista anmärkningen var avsedd för en inoffensiv person som hade glidit in för att få ett Rhinevin och Seltzer och prickade på Forty Cents ”Worth of Lunch.

Ade återvänder till uttrycket ” The Fable of the Crafty Love-Maker who Needed a Lady Manager , ” i The Girl Proposition (1902):

Han bar sitt bröst några Tum framför sig själv och ingen kunde berätta var han skulle gå av . Eftersom han var en stor, husky god- Tittare med alla manliga prestationer hade han en panelbild av sig själv som leder Miss Blonde in i en lägenhet.

Rosemarie Ostler, Låt oss tala Turkiet: Berättelserna bakom Amerikas favorituttryck har en ganska lång men i slutändan avgörande diskussion om ” berätta någon där man ska gå av, ” också.

En av de första förekomsterna av den utmanande frågan ” Var går du av? ” förekommer i Alfred Lewis, ” En dagbok New York Policeman , ” i McClures tidning (januari 1913):

Som förrätt träffade jag ett möte med Baden. Han var grov och hög, som jag visste att han skulle bli. Efter att ha låtit honom mobba mig till sin själsinnehåll började jag lämna – tydligen – svansen mellan benen.

” Var går du av , ” ropade han efter mig – det var kanske hans mildaste uttalande – ” för att ge mig ett samtal? Om du och Muggs går till monkeyin ”med mig, får du det där barnet hade pärlorna.”

En ännu tidigare förekomst visas i texterna till ” Personlighet ” ” som sjungit av Eva Tanguay ” i The Philistine (mars 1911):

Ev ”när jag kommer till stan, knackarna får sin hammare,

Och de kallar mig vackra namn som ” Faker ” och ” Flim-flammer. ”

Några av dem kommer att säga att jag hellre skulle slåss än att äta –

Också att jag, för att höja Kain, har fått gammal satanslag;

Skådespelare på räkningen säger: ” Mercy I var går hon av?

På nivån, Cull, hur får hon dem att kloka killar hostar? ”

Hark till lilla Eva och en berättelse jag ”Jag berättar för dig –

Någon önskade det till mig – varför, personlighet.

---

En alternativ ursprungsteori

De flesta som har diskuterat de två fraserna antar att frasen ” berätta för [någon] var man ska gå av ” och frågan ” var går [någon] av ” har ett gemensamt ursprung. Men sökresultaten i Google Böcker antyder möjligheten att medan den deklarativa ” berättar för [någon] var man ska gå av ” är meningsfullt i en spårvagnsledare, de tidigaste förekomsterna av frågan ” var går [någon] av ” kan ha ett oberoende ursprung.

Specifikt, den första matchningen för ” var går han av ” inträffar elva år innan George Ade ”första användning av den deklarativa formen, och den uppstår i ett märkligt sammanhang: en utfrågning i Kaliforniens senat om höpriser. Jag citerar exemplet utförligt eftersom användningen är så tydligt idiomatisk. Från Bilaga till tidskrifterna för senaten och församlingen av tjugoåttonde sessionen av lagstiftaren i delstaten Kalifornien , volym 8 (1889):

MR. KROK: Var det en nödvändighet att få denna mark plogad av de människor som hade hyrt den? Svar: Var det en nödvändighet?

Ja? A. Jag ser det som en nödvändighet att höja allt hö som en man kan få.

F. I dalen? A. Ja, sir; det är omöjligt nästan att få hö i dalen till ett rimligt pris, och såvida det inte hös något hö i dalen för att reglera priset, finns det inget att säga till var du skulle få av . 1875 och 1876 fick jag inte massor av hö i dalen för mindre än $ 60 ton, och det kom ner till $ 55 och $ 50; och året innan köpte jag inte något hö som jag inte betalade $ 47 50 för, och då kunde jag inte få riktigt nog att göra mig. Jag fick två balar åt gången och var tvungen att stänga några vagnar i gräset. Om du tar nittio eller hundra hästar där inne och håller dem i sju månader, kan du räkna ut hur mycket hö det kommer att ta; och jag förbinder mig att säga att här är det omöjligt att få den mängden hö utifrån; och du slutar höja lite hö i dalen för att styra priset, för att göra lite avstånd med dem och bönderna på utsidan, med vetskap om att höet måste användas, de kommer att samla det liksom alla andra , järnvägar eller andra, och säg ” Här kan du inte ha vårt hö för mindre än $ 55 eller $ 60 per ton, ” och jag borde behöva betala det. Nu hö fyrtiofem mil – det vill säga där du måste dra det – fyrtiofem mil från dalen, kommer att sälja hemma för 20 dollar. De tjänar inte något genom att dra det hö och sälja det för $ 45. Hat fyrtiofem mil från dalen är värt $ 20. Tio månader om året är det värt $ 20. Ett fyrahästslag kan inte ta ett ton, och ett team med sex hästar kommer att dra ett och ett halvt, det tar honom en vecka att göra resan – sex dagar – han betalar vägtull fram och tillbaka. Hans hö är värt $ 30 hemma – ett och ett halvt ton – och när han kommer in i dalen, var går han av efter betala frakt och utgifter? Du kan själv se att det skulle vara omöjligt att få det till vilket pris som helst. De höjer inte, till och med då, till det pris de skulle sätta det till, finns det inte tillräckligt med höjning inom fyrtiofem miles för att göra affärer.

I detta utdrag, ” där du skulle gå av ” verkar betyda något som ” hur du skulle få [ett arrangemang] att fungera ekonomiskt, ” ” hur skulle du komma ut under [betungande avtalsvillkor], ” eller helt enkelt ” hur du skulle dra nytta av [från en arrangemang]. ” Anslutningen till en hög häst är helt enkelt inte där, och anslutningen till en järnvägsledare är i bästa fall avlägsen.

Detta är ingenstans betyder det enda exemplet där ” var går en av ” har denna distinkta betydelse. Till exempel från ” Förebyggande av handel i framtiden , ” i USA: s kongress, Utfrågningar inför kammaren Jordbrukskommittén , volym 2 (1910), har vi detta:

Mr. FITCH. Herr ordförande, jag vill bara säga ett ord i samband med den termen ” skopbutik. ” Och som illustration av det, herr Ordförande, jag önskar att återvända till Springfield, Illinois, till John Smith som är i spannmålsbranschen. Jag förklarade för er hur 10 000 busker majs för leverans i maj säljs på Chicago Exchange; att John Smith fick besked till vem den såldes, och företaget som köpte den meddelade den part från vilken de köpte den och så vidare och gjorde det till en verklig transaktion. Jag vill visa var var dessa metoder skiljer sig från vad de hade varit om John Smith hade gått över gatan till en av de små butikskedjorna. Om han hade gått över gatan till en skopbutik för att sälja majs hade metoden varit att titta på offerten på tavlan, tavlan som dessa män förvarar där, och han skriver till honom en biljett till priset, och transaktionen avslutas precis där. Det skulle vara precis samma sak som om jag skulle gå bakom monter på banan och lägga dem 5 till 0 eller 5 till 2 och så vidare – identiskt samma förslag.

Nu kan du säg att om skopbutiken tar dessa satsningar, som du kallar dem, var går han av om marknaden går emot honom ? Jag skulle säga till dig att han ibland hittar någon som är medlem i börsen som kommer att hantera en del av hans verksamhet. Medlemmen kommer att göra det åt honom under skydd och ge honom en chans att gå av , men om en medlem gör det och är fick reda på att han aldrig gör det andra gången; han utvisas.

Och från JE Rhodes ” An Appeal to Yellow Pine Lumbermen , ” i Lumber World Review (10 maj 1915):

” VAR FÅR DU AV? ”

Och, Herr timmerägare och timmertillverkare, var går du av ?

Du står nu inför den absoluta nödvändigheten att anstränga dig för att återställa virkesindustrin till vad den lätt kan vara, annars kommer du inte att inse dina investeringar ungefär som avkastningen som du hade förväntat dig.

Och från ett brev av MJ Whittall daterad 27 januari 1917 till US House Committee on Interstate and Foreign Commerce, omtryckt i Hearings Before the C representationshusets interstate och utrikeshandel (1917):

Vad sägs om den lilla återförsäljaren, inte bara i New York City men för mil runt, där New York City tidningar läses. Vissa av dessa återförsäljare har endast golvbeläggningar; andra endast golvbeläggningar och möbler. Var går de av om Herr Straus lyckas bevisa att 15 procent är en rimlig vinst och att alla ska göra allt deras shopping på Macys?

Och från Hugh Kennedy, ” Delbart: Timber Cruiser , ” i Saturday Evening Post (1919):

” Jag ansåg det [nämligen varning för att ” de kanske vill ställa några frågor i andra änden var ”] det minsta jag kunde göra. Purser Tenney, han är en bra liten man i huvudsak. Lite av en gammal kvinna, kanske, och lite irriterad nyligen; behöver semester, skulle jag säga. Jag antar att det är familjeproblem. I den här branschen har det inte funnits något resonemang med honom.”

” Tappade nerven, va? Om de skjuter den här saken var går han av? ”

” Det är bara det! Han är under tunga obligationer på grund av denna månadslön. Det kan gå svårt med honom. Han tappar åtminstone sitt jobb. Du kan inte helt skylla på honom för att ha varit i en sådan funk. Fördömd olägenhet, jag kallar det, överallt! ”

Och från PG Wodehouse, ” Tant Agatha gör en blomning , i Cosmopolitan (oktober 1922):

” Jag måste säga moster Agatha, streck allt, ” Jag sa allvarligt, ” Jag tror att du har varit infernalt slarvig. Det finns ett tryckt meddelande i varje sovrum på den här platsen som säger att det ”är säkert på chefens kontor där smycken och värdesaker borde placeras och du ignorerade det absolut. Och vad är resultatet? Den första tjuven som följde gick helt enkelt in i ditt rum och klämde i dina perls. Och i stället för att erkänna att allt var ditt fel, började du bita den här stackaren här i kråken. Du har varit väldigt, väldigt orättvis mot denna stackars man. ”

” Ja, ja, ” chippat i den stackars mannen.

” Och den här olyckliga flickan, hur är det med henne? Var går hon av? Du har anklagat henne för att ha stjält sakerna på absolut inga bevis. Jag tror att hon skulle vara joligt rekommenderad att väcka talan för – för vad det än är och suga dig för betydande skador. ”

Slutsats

Även om användning av ” var går man ifrån? ” i betydelsen av vad är ens ekonomiska intresse dyker upp i sökresultaten i Google Böcker 22 år innan samma fråga dyker upp som (förmodligen) en retorisk fråga om någons gall eller nerv, båda betydelserna samexisterade i minst ett par decennier efter det, innan den retoriska frågan så småningom vann ut. Det är svårt att säga om den retoriska frågan uppstod ur den ekonomiska egendomsfrågan, men jag skulle inte bli chockad om den hade gjort det. En annan möjlighet är att båda betydelserna uppstod från någon ännu tidigare förfader.

Under alla omständigheter skulle jag gärna vilja se en kvalificerad språkhistoriker undersöka denna hittills underrapporterade känsla av ” var går en av? ” från 1889.

Kommentarer

• Jag borde Observera också att frågan ” var går jag av? ” kommer upp flera gånger i sökresultaten i Google Böcker i början av 1900-talet – t.ex. , från Tickern (maj 1908): ” Detta är en sak som är säker på tips: De säger alltid när du ska ’ fortsätt ’ men de säger aldrig när du ska ’ går av. ’ ’ Var går jag av? ’ är en mycket relevant fråga i frågor som rör spekulation. ”
• Och på samma sätt från Proceedings of the Indiana Pharmaceutical Association (1905): ” Mr. Prutzman – jag följer lagen i alla avseenden. Jag anställer åtminstone en registrerad assistent. Min konkurrent har ingen .. Jag betalar för registrering och allt sådant. Vilken typ av körning får jag för mina pengar? Var går jag av , för dessa pengar betalar jag? Vad gör det för mig? Uppriktigt sagt är jag för lagens tillämpning. (Applåder.) ”
• Det här är intressant, eftersom jag alltid hade antagit en tolkning av buss / tunnelbana. De som går av vid ett stopp i ett välbärgat grannskap verkar ha hög socioekonomisk status och sannolikt ett jobb med en maktposition; emellertid är de som går av vid ett annat stopp i glidraden, fattiga, nedtrampade och sannolikt inte kommer att få höra sina åsikter. Således ” var går du av? ” är en ersättning för ” vilken nivå av status och inflytande har du eller ditt grannskap? ” Jag ’ är inte säker på var jag hörde detta, och har inget sätt att stödja det upp. Det kan vara en folketymologi.
• @cobaltduck: Ja, det är ’ verkligen en tjocklek.Just nu kollade jag några tidningsdatabaser (som jag inte ’ tänkte tillbaka 2014) och fann att instanser av ” gick av [en ’ s] hög häst ” som går tillbaka till mitten av 1800-talet – vilket ger nytt liv till den teori jag avvisade vid början på detta svar. Jag kan lägga till ett nytt svar bara för att lägga fram fallet för en anslutning mellan ” hög häst ” och ” var man kan gå av. ” Jag ’ är fortfarande skeptisk till någon sådan anslutning – ” post hoc, ergo propter hoc ” resonemang är förförisk — men åtminstone har vi nu bevis för att ” var man kan få av ” är ” post hoc. ”

Mitt svar från januari 2014 accepterar ursprungsdatumet för ” 1928 ” för frasen ” gå av [ens] höga häst ” listad i Chapman & Kipfer, Dictionary of American Slang , tredje upplagan (1995) och omarbetad som ” 1928 + ” i Kipfer & Chapman, Dictionary of American Slang , fjärde upplagan (2007). Men en sökning i tidningsarkiv ger många mycket tidigare förekomster av relaterade fraser och den exakta formuleringen – och dessa har fått mig att tänka om min tidigare slutsats att någon koppling mellan ” var får du av? ” och en person som demonterar ” en hög häst ” var extremt osannolik.

Från Launcestown [Tasmania] Annonsör (11 januari 1838):

Hade de förväntningar som männen med glädje lät sig skämma bort, om resultatet av den nya regeringen, hade vi villigt erkänt i denna kallelse av samarbete ett smickrande erkännande av samhället i, om vi får säga det, dess företags kapacitet; som det är, ser vi bara en avskärning till omständigheterna – en demontering från den höga hästen , utan kärlek att inte rida hästar , men från kraften av en oemotståndlig ändamålsenlighet. Hur samhället, besviken och sjuk som den är, kommer att svara på det anrop som gjorts vid dess ansträngningar ska vi låtsas att vi inte säger.

Från ” Star-light , ” i [Clarksville, Texas] Standard (20 maj 1848):

Vi är inte på väg att göra en jämförelse eller en kontrast mellan två [himmelens stjärnor och Clarksville Star tidningen], efter stilen med Brougham eller Phillips, men vi vill helt enkelt säga att kroppen av den ljusa speciella Star, Clarksville Star, vävde ovan horisonten i går kväll, som en flammande komet och blev tydligt och lysande synlig i all vridighet i sin fulla orbets prakt.

Vi tror dock att vi måste gå ner från vår höga häst och sjunka ner till en grad av språk långt under den verkliga meriten och ämnets betydelse, innan vi kan förstå oss själva genom vanlig majsuppfödning, nötkött som äter mänskligheten.

Från ” The Syracuse Doings , ” i New York Tribune (14 september 1850):

Våra City Hunkers kommer inte att vara nöjda med att John Van Buren fick styra steken vid Syracuse – att Dickinson var kvar okommenderat – och att det finns starka symtom på att han är slutsåld för att säkerställa valet av Seymour & Co. Men de är orimliga och måste kom ner från den höga hästen de har ridit en längre tid och accepterar brännarna som kollegor och broderdemokrater. Eftersom detta är oundvikligt kan de knappast komma igång med det för tidigt.

Från ” Transit till Kalifornien , ” i New York Daily Times (10 juni 1856), omtryckt i [San Francisco] Daily Alta California (26 juli 1856):

Vi är inte säkra på möjligheten till en mycket snabb förändring av det nuvarande schemat, men det kommer säkert kom, och det kan vara, om Commodore Vanderbilt skulle samtycka till avstiga från sin höga häst och återuppta det praktiska affärstemperaturen och goda känsla som vanligtvis kännetecknar hans hantering av ångbåtsjobb, kommer det att göras vinst för hans aktieägare i det nu charterlösa Nicaragua Transit Company.

Från ” Rädda unionen , ” i Fremont [Ohio] Journal (1 januari 1858):

Syden kräver att Lecompton-konstitutionen ska antas. Mr. Douglas och Messenger säger nej. – Syden säger att de inte kommer att stanna i unionen om Mr. Douglas och Messenger inte ”t kom ner från den höga hästen . Herr Douglas och Messenger svarar att de inte kommer att göra det. Nu frågar vi bara en gång, med darrande ångest, vad ska unionen bli?

Från ” Duluth , ” i [Duluth, Minnesota] Labor World (26 september 1896):

Coopers driver bojkotten om de kejserliga kvarnprodukterna. Kommittén som utsetts av handelsförsamlingen gör ett bra arbete och den starka armen av organiserat arbete i Duluth kommer fortfarande att tvinga Mr. BC Church att komma från sin höga häst .

Från en recension av Rom och de fyra sista påvarna , i [Sydney, New South Wales] Empire (16 juni 1858):

Den [boken] är väldigt tuff och ordlig. Vi längtar efter att författaren fick av sin höga häst och säg vad han har, för att säga på ett lugnt sätt, ^ men vi är aldrig nöjda.

Från ” En prästs inrikesfrågor , ” i London Globe , omtryckt i [Washington, DC] Evening Star (6 september 1858):

Enligt bevis från broren, som lämnades i domstolen, sa Vansittart att han önskar att hans fru var död, och sedan ” skulle hon inte ha mer barn, som han avskydde. ” Men en antydan om att biskopen skulle uppmärksammas på fallet, förde honom ner från den höga hästen till en mer ödmjuk attityd och fick honom att be om nåd. Han bad sin fru att förlåta honom, och hon gjorde det.

Från ” A Battle Royal: Over the Statehood Bill Now Going On at Washington , ” i [Nogales, Arizona] Oasis (13 januari 1906 ):

Innan kongressens session är över är ” upprorarna ” kommer att vara glada att gå ner från sin höga häst och rösta på en regel som krävs av den överväldigande majoriteten av deras partikonferens kommer högtalarkanon visa dem några saker.

Och från ” Chicago Street Cars and Frozing Weather , ” [Chicago, Illinois] dagbok (6 januari, 1912):

När folket använder den makt de besitter som folk, t.ex. ven Chicagos arroganta dragintressen och alla deras offentliga anställda kommer att gå av sin höga häst och göra vad de kunde ha gjort länge sedan – ge folket i Chicago transportanläggningar som är värda den andra staden i USA.

Det verkar för mig att dessa många fall av demontering från en hög häst (bildligt sett) ger anledning att argumentera för att George Ade använder (i ” Fabelen för den vanliga kunden och den kopparfodrade underhållaren ” [1900]) av ” berätta var han ska gå av ” i betydelsen ” kasta ner honom till storlek ” kan mycket väl anspela på att gå av en hög häst – trots mitt tidigare svar: s slutsats om det motsatta.

Jag har inte ”t hittade några bevis på en direkt koppling mellan de två uttrycken, men ” att gå av en hög häst ” antedates ” att berätta för någon var man ska gå av, ” som i sin tur går tillbaka ” var går du av? ” i relevant mening. ” Eftersom faktiskt ” är dålig logik; men ” innan faktum ” utesluter ” på grund av faktumet ” helt och hållet – och vi har inte längre en situation där idiomen ” säger [någon] var man ska gå av ” verkar vara äldre än ” gå av [någon ”s] hög häst. ”

---

Uppdatering (14 juli 2020)

Jag körde Elephind tidningsdatabas söker efter ” var går du av? ” och allierade fraser – och fann att frågan ställdes i flera fall som en fråga som bokstavligen ställde någon vilken plats de hade i åtanke att lämna en offentlig transport. Till exempel från ” Strangers Yet ” i Saugerties [New York] Weekly Post (9 april 1891 ):

“Vad är frågan?”

” Jag är rädd att gå hem, ”sa jag. Jag var 19 år gammal, men jag kände mig som en baby.

“ Var går du av? ” frågade rösten.

“På St. Johns plats” svarade jag och just då ropade konduktorn ut gatan och jag sköt mig fram till den bakre plattformen och steg av.

Från Violet Mitchell, ” Miss Tilly ”s Bonanza , ” i [Great Bend, Kansas] Barton County Democrat (10 maj 1894):

” … Jag antar inte att jag är mycket bättre ”vad du är – men por är por – och” en man med ett hål i hans kappa som är tillräckligt stor för att en katt kan krypa igenom, det är troligtvis ingen John Jacob som tor. Var det nu? ”

” Nej, ” svarade mannen långsamt, ” han är inte t. Var går du av? ” frågade han.

” Jag vet inte precis var jag kommer av, ” hon stammade, ” det är jag som kalkalaterar för att åka vidare till Stillington, om jag möter mina människor där – det är – ”>