Varför avslutar Himura alltid nästan alla meningar med gozaru i denna show? Är detta normalt för människor under den tiden?

Kommentarer

  • Jag vet att den här frågan förmodligen hör mer till Japanese.SE, men vi måste besluta om den här typen av frågor är på ämnet.
  • Inte bara den här showen utan många andra … Till exempel slutar pigan från Shana nästan varje mening med " de-arimasu ". Även om anledningen är tydligare i det fallet.
  • @KenLi Ingen annan gjorde det, så jag gjorde en metafråga för den här frågan: meta.anime.stackexchange .com / frågor / 69 / …
  • @Ken Li, det här är ämnet här eftersom svaret handlar mer om Kenshin ' s personlighet i motsats till den för alla andra karaktärer, än den handlar om innebörden av 「で ご ざ る」 och dess allmänna användning i andra period manga / anime / TV-drama.

Svar

~ ご ざ る är allmänt känt som ett artigare sätt att avsluta en mening, men det är också vanligt i historiska drama eftersom det är lite arkaiskt klingande. ANN har en post om detta i sitt lexikon här . En mer detaljerad analys av Kenshins talmönster kan hittas här .

EDIT: Det påpekades i chatten att det finns en nära besläktad fråga med ett riktigt bra svar på

Japanese Stack Exchange .

Svar

Varför gör Himura alltid avsluta nästan varje mening med gozaru i den här showen?

Att uttrycka sin självförstöring, blygsamhet, och betjänar attityd. Detta är personan som han antog under Meiji-eran som en rurouni (vandrande samurai).

Kenshins användning av detta talmönster är inte för avsikten att markera serien som historisk fiktion . Detta bevisas av att ingen av de andra tecknen i serien talar på detta sätt.

Dessutom Kenshin använde inte 「で ご ざ る de gozaru ) när han var yngre (före hans rurouni livsfas) och när han vänder in i hitokiri battousai mode inom serien (när ögonen är gula), han använder inte denna copula verbform eftersom, i battousai läge, han har ingen ödmjuk personlighet.

Den skarpa skillnaden mellan hans talmönster och alla andras betonar Kenshin personliga, avsiktliga val att använda detta talstil . I stället för mangaka Nobuhiro Watsuki, som tänker att denna formulering ska vara representativ för eran, lyfter den fram Kenshins nu ödmjuka personlighet och att han är lite annorlunda än de nya normerna i sin tidsperiod (i på samma sätt som han fortsätter att bära ett svärd och slida, fortfarande bär hakama snarare än byxor etc.).

De gozaru ” är del av Kenshins svar på att inse att han hade mycket fel i sina tidigare handlingar och övertygelser under Bakumatsu-perioden. I kombination använder han också 「拙 者」 ( sessha ), vilket är ett 謙 譲 語 ( kenjougo = ödmjukt språk) ord. Kenjougo är en sänkning av talaren jämfört med den person / personer som talas med. Som det ses i thejapanesepage.com ”s artikel om keigo (artigt tal), kenjougo är (till den här dagen) anställd i

med hänvisning till sig själv eller ens familjemedlemmar och (vanligtvis) till någon högre upp i social rang, position eller några andra kriterier för att bestämma status. Men även vissa personer med höga positioner kan välja att använda den ödmjuka formen med dem under honom / henne.

Som Kenneth Hanson förklarar

En copula är ett ord som betyder ”att vara” och används för att predikera en mening. . . . Copula tar tre grundläggande former i standardtal: den vanliga formen だ (da) i informellt tal, den artiga formen で す ( desu) i formellt tal och で ご ざ い ま de (de gozaimasu) i hedersligt tal. När det gäller den sista formen används samma ord både för respektfullt och ödmjukt tal; till skillnad från andra komponenter i keigo är de gozaimasu neutral för vem ämnet är. . . .I sanning är saker lite mer komplicerade än detta. . . . de gozaru är den hedersformen av de aru , men med keigo används den artiga formen av ett hedersverb nästan alltid, så vi får de gozaimasu.

Är detta normalt för människor under den tidsperioden?

No. Det var inte vanligt för människor att använda 「で ご ざ る」 under denna period . Rurouni Kenshin äger rum från 1878 (år 11 av Meiji-eran) och epilogen avslutas i våren för 1885 (Meiji Era år 18 ). Sidhistorien Yahiko no Sakabatou äger rum fem år efter den stora Kyoto-branden.

Som Boaz Yaniv förklarar på Japanska språket SE ,

är det stereotypa Samurai-talet i Jidaigeki faktiskt baserat på Edo-dialekt från sen Edo-period . Många av de sätt som du hittar i det här talet representerar inte specifikt Samurai, utan snarare en typisk invånare i Edo under just den tiden.

Edo-eran varade från 1603 till 1868 ; dock Japan hade med våld öppnats för omvärlden av Commodore Matthew C. Perrys svarta fartyg tillbaka i 1853 (15 år innan Edo officiellt slutade Kanagawakonventionen undertecknades med Perry i 1854 , med ytterligare tre internationella fördrag om amity och handel efter 1858 ( shogunatet upplöstes framgångsrikt 1867, Boshin-inbördeskriget rasade i över ett år när lojalister försökte återställa shogunatet till makten, och republiken Ezo, en avskiljande stat belägen i det som nu är Hokkaido-prefektur, förblev flytande i hälften av 1869 innan du är cru till skillnad från talmönster från den sena Edo-perioden är Meiji när Japans första generation av unga män gick på college, lärde sig engelska, lärde sig att äta med gaffel och sked. och gick för att studera utomlands. Japan var mycket angelägen om att skildra sig så snabbt moderniserad för att inte bli koloniserad av andra nationer (ungefär när Perry öppnade Japan för väst, det brittiska imperiet tog kontroll över Indien, Amerika annekterade Alaska och Hawaii, och Berlinkonferensen 1884 satte igång Scramble for Africa. Den historiska figuren Nitobe Inazo förklarade att ”[Union Union Jack var fast planterad i Indien och rörde sig österut till Singapore, Hong-Kong, och det var viss sannolikhet att det marscherade vidare till Kina. Varför inte också till Japan? Franska Tricolor sågs också flyta över Kambodja, Annam och Tonkin, och ingen kunde säga hur långt norrut eller österut skulle det flyga. Mer oroväckande än dessa sjönk den moskoviska makten, som en enorm lavin, stadigt söderut från sina sibiriska stäpp och krossade allt på väg. ”Inazo Nitobe,” Föreläsningar om Japan: Manchurianfrågan och Sino- Japanese Relations, ”i Föreläsningar om Japan: An Översikt över det japanska folkets utveckling och deras kultur s. 227–29).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *