Förutom indict och dess föreningar är det enda andra ordet jag känner till med 〈ict〉 uttalad / aɪt / är deictic , vilket uttalas / ˈdaɪktɪk /. (Den har också olika föreningar: anapodeictic, endeictic, epideictic .) Men det beror på 〈ei〉 inte 〈ict〉.

Vad som händer med åtal är annorlunda. Det brukade vara endite eller indite . ɴᴏᴛᴇ ᴡᴇʟʟ: Vi fick det från franska utan någon c i den i första hand. Så vi sa aldrig vad som inte var där. (Och faktiskt finns indite fortfarande men nu med en något annorlunda betydelse.)

När det gäller indict skriver OED2 dock att det verkar ha varit en del förvirring på vägen:

indict / ɪnˈdaɪt /, v.¹

Formulär

• ɑ. 4–6 endyte, 4-7 endite, 6 endight (endict).
• β. 4–9 indite, 5 indyte, (6 indyght, 6-7 indight) .
• ɣ. 7– åtal.

Etymologi

ME. endite-n , a. AFr. endite-r att åtala, anklaga, anklaga, motsvarar i form OFR. enditer , -ditier , -ditter , svarar på en sen L. typ * indictāre , f. in- (in- ² ) + dictāre att säga, förklara, diktera. Men OFr. verbet registreras endast i sinnena ”göra kännedom, indikera, diktera, föreslå, komponera, skriva, instruera, informera, uppmana, uppmana” (Godef.), så att AFr: s historia. och jag. ordet är inte klart. En motsvarande med.L. indictāre att anklaga, anklaga, citeras av Du Cange endast i engelsk laglig användning, och verkar bara vara den latinska formen av AFr. och jag. verb, i enlighet med vilket igen ME. endite har ändrats till indite och (sedan 1600) skrivits indict , även om det talade ordet förblir indite . Se även indite v.

Känslan av endite , indict , kan ha uppstått från L . indīcĕre ”att förklara offentligt”, taget som i Ital. indicere ”att fördöma” (Florio); men det kommer nära en känsla av L. indicāre att indikera ”att ge bevis mot”; och det verkar som om det i slutet av L. eller romanik hade förekommit en viss förvirring mellan L.-verben indicāre , indīcĕre , indictāre : så i Ital. har Florio Indicare , att visa, att förklara, att yttra; också att avsluta och anklaga, som Indicere ’; Indícere , att intima, fördöma, manifestera, förklara; ·· också att anklaga, att tilltala eller upptäcka; ‘ Indittare , att inditera; även som Indicere ’; Indittore , en inditer, en fördömare; också en intimator .

Så tillsammans med olika ord som skuld och ö , åtal blev tvivelaktigt ”latiniserade” genom att lägga in ett stilla / nu tyst brev. Uttalen ändrades aldrig.

Kommentarer

• Deiktiska inte ' t verkligen passar – som du själv skriver är det ' inte uttalat / ait / där, utan / aikt /.

Du frågade " finns det andra ord som uttalas på detta sätt? "

Det brukade vara. Interdict uttalades tidigare interdite , men för många människor var okunniga och visste inte rätt uttal och började använda stavningsuttalet (eller kanske antog de bara att det kom från latin och använde det latinska uttalet och stavningen), så nu uttalar vi det interdict .

Det kom ursprungligen från det franska ordet entredit , så det finns ingen etymologisk anledning att vi ska uttala ”c”. Som indict lade vi till ”c” i stavningen baserat på de latinska rötterna.

Från OED:

Form: α. Mellanengelsk tilldelning, mellanengelsk enterdite. β. Mellanengelsk interdite. γ. Mellanengelsk interdicte,

Uttalningsändringen verkar ha hänt för länge sedan. Shakespeare skrev (i The Phoenix and the Turtle )

Från denna session interdict
Euery foule of tyrant wing,
Saue the Eagle feath ”red King,
Keep the obsequie so strict.

så att vissa människor använde stavningsuttal runt 1600.

Indict kom till engelska från mellanfranska , medan andra ”ict” -ord — förutsäger , konflikt — kom till engelska direkt från latin och behåller ett mer latinanskt uttal.

Kommentarer

• Hej, mässing: ditt är inte ett svar utan ett antagande. Ge referens eller tillförlitlig information till frågor. Tack